Nedgången i elevernas lärresultat utmanar hela samhället

PISA-resultaten bekräftar den oroande utveckling som redan länge har observerats också i de nationella utvärderingar som genomförs av Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU). Kunskaperna har blivit svagare i matematik, naturvetenskaper och läsning, och samtidigt har andelen elever med svaga resultat ökat. 

Det är inte enbart fråga om kunskaper i enskilda ämnen, utan om hela utbildningssystemets förmåga att garantera att alla barn och unga har tillräckliga färdigheter med tanke på fortsatta studier, arbetslivet och ett aktivt medborgarskap. Nedgången i elevernas lärresultat och de ökande skillnaderna visar att vi behöver målmedvetna tilläggsåtgärder för att stöda den grundläggande utbildningen. 

Regeringen har redan tidigare inlett olika reformer. Undervisningen i matematik och modersmål och litteratur har utökats, och med hjälp av kunskapsgarantin som nu bereds vill man försäkra sig om att varje elev har viktiga grundläggande färdigheter vid övergången till följande årskurs. Dessutom kommer en uppgiftsbank att stöda en enhetlig elevbedömning. Effekterna av de här åtgärderna syns trots allt med fördröjning.  

Vid sidan av elevernas lärande måste också motivation och skolanknytning beaktas

I NCU:s utvärderingar förklaras lärresultaten av elevernas attityder, motivation samt engagemang vad gäller uppgifterna och också skolgången. Detta har en del elever stora utmaningar med.

Trots att största delen av eleverna trivs i skolan, ser en del elever inte skolgången som betydelsefull för framtiden. Kunskaper, välmående och skolanknytning hänger i hög grad samman. Elever som upplever att de tillhör skolgemenskapen, blir sedda och upplever att de lyckas, är också vanligen mer engagerade i studierna.

Elevernas svagare uthållighet, som kommer fram i PISA-resultaten, syns också i NCU:s utvärderingar. Särskilt pojkar visar inte alltid sina kunskaper fullt ut i utvärderingssituationer. Redan i årskurs tre låter var tionde pojke bli att besvara uppgifter om de själva måste skriva ett svar. I årskurs nio låter elever oftare bli att skriva motiveringar till matematiklösningar, och i uppgifter i modersmålet använder pojkar mindre tid för att jobba med uppgifterna och skriver kortare svar än flickor.

NCU:s utvärderingsresultat visar att redan den tid som eleven har använt för en utvärdering kan förklara upptill en fjärdedel av kunskapsskillnaderna mellan eleverna. Det här innebär att skolorna, förutom att de stöder grundläggande färdigheter, även behöver beakta elevernas arbetsfärdigheter, uthållighet, studiemotivation och förmåga att anstränga sig långsiktigt.  

Uthållighet måste tränas och stödas både i skolor och hem. Enligt NCU:s utvärderingar som gäller nybörjarundervisningen finns det ett direkt samband mellan kunskapsutvecklingen i modersmål och matematik och elevernas vårdnadshavares uppfattning om sina barns uppgiftsorientering och uthållighet.

Utmaningarna i fråga om likvärdig utbildning blir allt större

I Finland är de regionala skillnaderna i elevernas lärresultat ganska små i olika utvärderingar. Skolornas och bostadsområdenas segregation har ändå ökat i stora städer och metropolområden. Lärresultaten har allt starkare samband med områdenas socioekonomiska situation och faktorer i elevernas bakgrund. Samtidigt väcker också lärresultaten i glest bebyggda områden oro, särskilt pojkarnas svaga läsförmåga. Utvecklingsriktningen understryker behovet av att ta ansvar för jämlikheten i utbildningen och för att alla barn och unga oberoende av boendeort ska ha likvärdiga möjligheter att lära sig och ha framgång i skolan. 

Liksom i PISA-resultaten framgår också i NCU:s utvärderingar att kunskapsnivån bland elever med invandrarbakgrund i genomsnitt är lägre än bland elever som hör till majoritetsbefolkningen. Elever med invandrarbakgrund är ändå inte en enhetlig grupp, utan det finns stor variation i deras kunskaper. Behärskningen av undervisningsspråket är en central fråga, och den inverkar på lärande och möjligheten att visa sina kunskaper i alla ämnen. Utvärderingarna från NCU visar att förutsättningarna för lärande förbättras genom en språkmedveten verksamhetskultur samt tidig identifiering av behov av stöd för lärande och språkfärdigheter. Under regeringsperioden har man strävat efter att svara på utmaningarna bland annat genom åtgärder inom S2-undervisningen och genom att stärka stödet efter den förberedande undervisningen.

Enligt PISA-resultaten har kunskaperna trots allt försvagats mest bland dem som ingår i den högsta socioekonomiska kvartilen. Också de nationella utvärderingarna visar att elever som har vitsordet 10 kan mindre än under tidigare år. Det förekommer vitsordsinflation över hela linjen. Årskursvisa mål och innehåll för undervisningen är viktiga för att lärandet och likvärdigheten i bedömningen ska förbättras. Det stöder lärarnas arbete, bidrar till en mer enhetlig lärstig för eleverna och till att varje elev får tillräckliga grundläggande färdigheter oberoende av boendeort eller bakgrund.

Gemensamt ansvar för barns och ungas framtid

En kursändring i fråga om elevernas kunskaper är inte bara en uppgift för skolan. Varje aktör både inom den offentliga och den privata sektorn behöver reflektera över hur vi tillsammans kan stöda barns och ungas lärande, välmående och tilltro till utbildningen och framtiden. Samtidigt måste barns och ungas läsfärdighet stärkas i hemmen, småbarnspedagogiken, skolorna, biblioteken och på fritiden, eftersom läsfärdighet utgör grunden för nästan allt lärande. Att stärka en positiv läskultur och väcka intresse för böcker och texter är en uppgift för hela samhället.

Barns och ungas kunskaper är grunden för hållbarheten i samhället. Därför bör de investeringar som har gjorts i utbildningen granskas i ett longitudinellt perspektiv. Då antalet barn minskar vore det ändamålsenligt att använda de resurser som frigörs till undervisning, stöd för lärande och mindre elevgrupper. Samtidigt är det viktigt att förstå att lösningar som försvagar familjernas inkomster och välmående kan synas i barnens lärande ännu åratal efteråt. Medel som styrs till barn, unga och utbildning måste ses som en långsiktig investering med effekter som inte bara inbegriper elevernas kunskaper och välmående, utan också en höjning av utbildningsnivån och hållbarheten i samhället. 

Det finländska utbildningssystemets styrkor har inte försvunnit, men styrkorna i systemet upprätthålls inte av sig själv. Kunskapsnedgången, de växande kunskapsskillnaderna och en svagare studiemotivation förutsätter ett täckande och mångsidigt informationsunderlag samt målmedvetna utvecklingsåtgärder. Vi behöver särskilt stärka barns och ungas grundläggande färdigheter, positiva inställning till skolgång, uthållighet och tro på att man genom eget arbete kan påverka sin framtid.