Utvärderingen ska stödja eleven – inte enbart systemet

Utvärderingens roll i utbildningen diskuteras mycket. Tidvis råder oklarhet om hur utvärderingen borde genomföras och vad den borde fokusera på. NCU:s utvärderingar av lärresultaten inom den grundläggande utbildningen visar att man med samma kunskaper kan få väldigt olika vitsord. När det gäller yrkesutbildningen diskuteras om de studerandes goda vitsord motsvarar de utexaminerades kompetens i tillräcklig grad. Diskussionen visar att det finns stora förväntningar på utvärderingen, men också många frågor kring den.

Utvecklingen av utbildningen kan inte enbart bygga på mätningar och övervägande av resultaten. Mätningar leder inte automatiskt till förbättringar, och elever utvecklas inte genom utvärderingar om inte grunden för utvärderingarna är etisk, ansvarsfull och har gjorts för elevens bästa. Utvärdering av utbildningen handlar också om annat än den viktiga utvärderingen av lärande och kunskaper. Utvärdering innebär systematisk insamling av data, värderande analys och framtidsorienterat stöd för utvecklingen. Med hjälp av utvärderingar identifieras styrkor och utvecklingsområden – och framför allt skapas förutsättningar för förändring.

Utvärderingen ska vara en del av cykeln för kontinuerlig förbättring, planera−genomför−studera och utvärdera−agera, där man utnyttjar det man lärt sig tidigare på ett nytt sätt. Denna cykel, eller snarare spiral, gäller såväl enskilda lärare och studerande som hela skolgemenskapen. Kritisk granskning av den egna verksamheten och extern utvärdering går hand i hand, eftersom utveckling behöver både intern ärlighet och nya perspektiv. Enligt lagstiftningen ska varje utbildningsanordnare genomföra mångsidig utvärdering av kvaliteten på sin verksamhet och publicera resultaten av sina utvärderingar. Dessutom ska anordnarna delta i NCU:s externa utvärderingar och utveckla sin verksamhet utifrån responsen från dem.

Barns och ungas röst i fokus för utvecklingen av utbildningen

Skolan är inte fristående från det övriga samhället, och i de nationella utvärderingarna behövs ett systemiskt synsätt. Ett viktigt perspektiv åsidosätts alltför ofta: barnens och de ungas egen röst. Barns delaktighet kan inte stanna vid att de hörs en gång under en process, utan bör bygga på genuin inkludering i utvecklingen av utbildningen. Nya sätt att delta måste utvecklas tillsammans med barnen och de unga, och deras perspektiv måste ställas i centrum. Elevernas deltagande kan inte bara vara en formalitet. Vi behöver en genuin dialog och nya sätt att höra de unga om deras vardag och erfarenheter.

Barns och ungas delaktighet har en stark författningsgrund

Finland ratificerade FN:s konvention om barnets rättigheter 1991 och konventionen är i kraft hos oss som lag – alltså inte bara som en rekommendation. Enligt konventionen ska barns och ungas åsikter beaktas i frågor som gäller dem själva och deras åsikter ska ges vikt på ett sätt som är lämpligt med tanke på deras ålder och utvecklingsnivå.

Detta innebär att barnens deltagande och påverkan inte är en välvillig tilläggstjänst från de vuxna, utan en rättighet som Finland har förbundit sig till på internationell och nationell nivå. Barn och unga har lagstadgad rätt att bli hörda och delta i beslut som fattas om deras liv och samfund. Delaktigheten är inte endast bunden till en utbildningsnivå i systemet, utan den är tryggad i lagstiftningen ända från småbarnspedagogiken till högskolorna.

Utvärdering som en mänsklig drivkraft för utbildningen

Utvärderingen får inte enbart fungera som ett verktyg för kontroll, utan måste vara en drivkraft för utbildningen och stödja både elevernas och hela gemenskapens utveckling. Dess uppgift är att möjliggöra utveckling, inte bara att följa upp resultaten. När utvärderingen främjar utveckling förverkligar utbildningssystemet sin uppgift på bästa möjliga sätt. Framtiden tillhör dem som skolan finns till för – och därför måste utvärderingen framför allt tjäna människan, inte bara systemet.